onsdag 27 oktober 2010

Utstuderad tidslinje, del 4

Sverige när det är som bäst. Sommar, resa genom Västergötland med nyinköpt bil (första med klimatanläggning). Familjen inhyrd ett antal dagar på en lantgård. Precis så idylliskt som det kan vara. Det började med kallt och regnigt väder som till och med fick hållas emot med brasa i det lilla huset – mitt i sommaren – men redan dag två fick vi sol åtminstone halva dagen. Småstadsidyll i Lidköping med underbar fika på känt ställe, inköp av lite husgeråd på annat känt ställe. I ett gathörn stod en mindre orkester från Pingstförsamlingen och spred evangelium. Mysigt.

Dag tre lade vi på en sväng till Spikens fiskeläge. Senare ett långt besök på Läckö slott. En verkligt underbar plats och båda barnen verkade uppskatta det hela, trots sina då späda åldrar. Den lilla slottskyrkan var öppen för besök och mycket vacker i sitt välbevarade skick. Att vandra längs stranden till en så stor insjö gör verkligen att man känner att Sverige är lite speciellt. Så här i efterhand kan jag också ägna en tanke åt de pilgrimer som både vandrat och seglat diagonalt över sjön.

Även denna resa fick sitt viktigaste inslag på sin sista dag. Färden gick till Varnhem, en fullkomligt fantastisk plats med fantastiska byggnader. Magnus Gabriel de la Gardie ska minnas i ljusa toner för sitt verk att bevara kyrkan. Denna kyrka, och klosterruinen intill, satte fart på tankar vars vikt jag inte tidigare förstått.

Det var lördag och turistguiderna var noga med att poängtera att det drog ihop sig till konfirmationsgudstjänst. Alltså blev inte kyrkan särskilt grundligt besedd i sina större delar. Eller så blev den det. Jag minns inte den biten hundraprocentigt. Vad som satte sig fast i minnet var hur som helst utrymmet bakom altaret. Ett stort antal kungar och statsmän ur flera ättelängder från tiden före Gustav Vasa har här sina gravar. En stund senare, i munkarnas trädgård som fanns i anslutning till kyrkan, och vid resterna av sovsalar, matsalar och obekanta kammare, förstod jag vad jag just bevittnat. Det var ett annat Sverige. Ett katolskt. Genast började kunskaper från grundskolan få en mening. Och en annan mening.

De kära kungarna och statsmännen vars förhållandevis enkla gravar fanns inne i kyrkan hade fötts i katolska familjer, döpts in i Kyrkan som katoliker, strävat efter att skapa ett katolskt kungadöme. De var krönta och i vissa fall även smorda till kungar av katolska biskopar. Vad var det som hade hänt? Vilka hade munkarna varit, vilka var människorna runt klostret varit in över mig. Varför var vi inte katoliker längre?

Efter att ha vandrat vidare genom munkarnas trädgård och (i konflikt med övriga familjen) läst igenom i stort sett samtliga skyltar om cisterciensermunkarnas ansträngningar för att tjäna medmänniskorna, började – skulle det visa sig – propagandan från grundskolan att krackelera. Hur hade ”det katolska oket” sett ut, egentligen? Om det var så som skyltarna i Varnhem angav så måste det ha varit ett mycket välsnidat och milt ok. Hur sann var den lära som fördes in med reformationen? Hur sann var den lära som övergavs?

Efter ett tag, dessvärre i samband med avfärden hemåt, började jag fundera över vad reformationen innebar för mig. Hur luthersk var jag i mina övertygelser? Kunde katolsk tro ha något att erbjuda? Efter någon mil av de många hemåt var tankarna stilla igen och vardagen tog så sakteliga vid igen. Tankarna vilade dock i tryggt förvar.