Det verkliga livet

I trakten av Prag finns ett märkligt vattenrike, beskrivet i en film som sändes av SVT en vardagkväll. En mycket vacker film om en underbar gärning. Platsen är nämligen ett utmärkt exempel på människans förmåga att vara medskapare.

Under medeltiden skapades från ett munkkloster ett system med dammar. Syftet sägs vara att munkarna ville förse sig själva (och andra?) med karp att äta under fastan. Sedan ett antal år tillbaka (från kommunismens övertagande?) sköts dammarna och dess fisk av andra än munkar men metoderna och resultatet är i stort sett de samma.

När människan lägger sig i naturens gång brukar det gå snett med besked. Så inte i det här fallet. Efter vad man kunde se i filmen så blev det inte bara mer fisk i dammarna utan många arter, från minsta insekt till rejäla älgar. Massor av varelser och individer som var och en efter sin art bidrar till skapelsens fortlevnad och utveckling. Älgens frustande, gärdsmygens kvitter och havsörnens skri blir alla en lovsång till Skaparen. I just detta område tack vare människan.

Fisken i dammarna sköts genom att fångas och sorteras. Fram på hösten torrläggs dammarna delvis och fisken "skördas". 3000 ton karp per år. Utan att omvärlden tycks påverkas. Tvärtom tar dammarna gärna hand om övergödningen som det omgivande, "moderna" jordbruket bidrar med.

Kan det vara så att det verkliga livet levs i klostren och när man lever det livet så kommer man närmare sin verkliga roll i skapelsen – medskaparens.