Tre fjärdedelar

Det inre av Antarktis är meteorologiskt en öken. Det finns gott om vatten i form av snö och is men nederbörden är starkt begränsad. Förmodligen gör den låga medeltemperaturen dessutom luften synnerligen torr.

 

Vintern är över oss. Inte för att vi är i närheten av de extremvärden som råder i Antarktis men ökenvandringen och iskylan i vinden påminner tillsammans om Antarktis. Dessbättre har jag varma hemförhållanden men jullovet från min älskade kurs är en ökenvandring. Tack och lov för det korta avståndet mellan mässorna under helgerna!

 

Tre fjärdedelar av kursen är klara. En termin kvar, med början första veckan i januari. Jag ser fram emot detta men först ska helgerna avnjutas, helgerna där Ankomsten och Närvaron är så påtagliga.

 

Och så kommer nyår. Inför 2012 lovade jag i tysthet att detta år skulle bli det sista hela år som jag vandrade med protestantiskt medlemskap. Vågar jag lova att jag ska inleda 2013 som protestant men avsluta det som katolik?

 

 

PS

Jag vill passa på att önska alla följare och läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

DS

Öken

Min mun är torr. Jag törstar.

Nåja, jag har vatten i kranen. Såpass att jag kan duscha och diska och laga mat. Och dricka, allt vad jag behöver. Det är Herrens Nåd jag törstar efter.

Ökenvandringen är tuff. Till början av förra månaden fanns regelbundna möjligheter att besöka oaser i form av konvertitkursen. Nu är det sommarlov...

Inte för att jag längtar till hösten men nog ska det bli skönt att få besöka de där oaserna igen i september.

Tack och lov för goda själasörjare! Ett gott samtal som en alternativ oas är bara några musklick bort.

Vemodssöndag och söndagsvemod

Första söndagen i fastan 2012. Ytterligare en dag att minnas. Idag har jag gjort tjänst som kyrkvärd för sista gången. Tagit ner skylten, kan man säga, åtminstone så långt det kommer an på den lilla skylten på kavajen.

Det var verkligen jobbigt att tänka "för sista gången" inför varje moment. Dukning, procession, textläsning, utdelande, recession och kollekträknande. Men nu är det gjort. Ett tungt moment är passerat. Vemodet gör ont och nu tänker jag "aldrig mer" om väldigt mycket. Bland annat lämna älskade sammanhang.

Jag älskar alla er människor som jag samarbetat med under dessa fina år och jag älskar byggnaden som jag fått göra tjänst i! Samtidigt tänker jag på allt som jag längtar till och som jag strävat efter så länge och fortfarande strävar efter. Och visst tänker jag på allt det motsägelsefulla som finns inom Svenska kyrkan.

Den sista inre bastionen är besegrad. Den föll och rev ner en vemodsstorm. Nu är det dags att riva nästa! Kanske den sista?

Fettisdagen och Askonsdagen 2012 - dagar att minnas!

Anno domini 2012. Fastan inleds idag. Igår tog jag farväl av att antal gamla goda vänner och ett älskat kyrkvärdsuppdrag i Svenska kyrkan.

Vemod och glädje i ett och samma tillfälle. På söndag, den första i fastan, gör jag min sista tjänstgöring som kyrkvärd. Snacka om vemod...

Så här går nu min väg. Sakta men säkert. Idag, Askonsdagen, deltog jag i mässan i vad som sannolikast kommer att bli min nästa hemförsamling. Tecknad med korset, askan i pannan, i samma kyrka för andra året i rad. Nyhetens behag börjar ersättas med vanans.

Nu är det bara resten kvar...